Sjukskriven betyder ju att jag inte har jobbet som tar tid av dagarna, o dessutom har jag inte rökandet som snor tid   . Men så ändå blir det liksom inte av...det här med att blogga.

Facebook gör ju sitt till på nåt sätt, där jag nu o då signalerar vad som händer i mitt liv o ibland känns det bara som att blir same same...

hur som,

jag är fortfarande benhårt inne på rökstoppet   . Nu är det alltså två veckor vilket bl a betyder att jag själv faktiskt tycker mig se en friskare nuna som tittar på mig i spegeln   . Nu ska liksom blodcirkulationen ha förbättrats en hel del, ex i ryggkotorna och såklart lungorna. Faran ligger nu bara i att smaksinnet börjar vakna ordentligt...får passa mig för att laga för stora portioner....luktsinnet har vaknat o det har ju både fördelar o så en del nackdelar   ..finns ju lukter man helst hade velat slippa liksom   say no more.

Stegmässigt har jag fortsatt att hålla stilen, dvs minst 10.000 steg per dag....förutom igår faktiskt   då räknaren retligt nog bara visade 9.614 steg   men jag get minsann inte gå de där sista trehundranågonting....tar dem idag istället.

Annars har jag tagit tillvara på alla tillfällen jag kan att njuta av hösten de senaste dagarna när jag börjat känna mig mer o mer säker på att gå ut o röra på mig   

Jag o Yalla har varit på Revinge en sväng där hon fick springa av sig en del överskottsenergi     

efter den rundan åkte vi in om o hälsade på Catta o Magnus   .

Jag o Lotta har passat på att träffas för lite träning o fika, ska ses idag oxå i det underbart härliga höstvädret   och öva lite till...kan hända att man snart tar sig i kragen ordentligt....  och mer målinriktat   .

En sak har jag i alla fall noterat under de här få dagarna av min sjukskrivning.....det är himla lätt att inte få något alls gjort om jag inte har en plan för dagen   ....kan ju liksom tänka....det kan jag göra sen..eller imorgon....

På tal om plan - nu ska jag dricka mitt kaffe o sen se till att ha godis på fickan för lite träning ihop med Lotta på klubben,

vi hörs o förlåt (om någon blir illa berörd) jag avslutar med en bild som jag tycker blev lite läcker ....ett litet djur som jag inte gillar men ändå inte kan låta bli att fascineras av   .

måtte den stanna kvar utanför mitt fönster   .

Jodå, igår och idag så är det ett faktum   för fredagen o lördagen visar stegräknaren över 10.000 steg. Igår slutade stegräknandet på 10.434 och idag ser det ut att handla om 10.810   . Min fysiska återhämtning ser i alla fall ur gåendesynvinkeln ut att gå bra, nu ska jag bara se till att komma ihåg att inte lyfta tungt eller göra rörelser som belastar magen/buken onödigt innan allt där liksom är läkt.

Det som istället nu har minskat är intagandet av smärtstillande och det bara av skälet att jag inte har lika mycket ont längre, vilket oxå bör vara ett gott tecken   . Det jag istället fortsätter att känna är små, små ilningar o stick som säkert är fortsättningen på att nerver o muskulatur håller på att läka samman igen   .

Men så kommer det små påminnelser ändå till mig om att ta det försiktigt - som igår när jag var ute på kvällsrundan med Yalla o hade sällis av Mattias o Trym, en unghund kom emot oss och i början lyckades jag hålla Yalla lugn o liggandes vid min sida....men så rykte hon ändå till o jag fick be Mattias hålla i snöret om utifall att ett ryck till skulle komma. Idag när vi tränade på klubben kände jag oxå av att jag ska ta det lugnt - att stå länge känns både i mage och i ryggen (det sägs ju att ryggen mår bra av att vi har en stark magmuskulatur...), så jag fick gå in ett par gånger o sitta o vila i stugan.

När jag så skulle ta ut Yalla för att öva lite kände jag att det ännu inte var riktigt dags att öva linförighet med språng marsch....utan vi höll oss till inkallningar (shit nu har jag glömt vad vi kallade det vi gjorde   ). Vi gjorde momentet men första omgången utan att jag kallade in - jag gick tillbaka helt enkelt o belönade att hon satt kvar.

O så några gånger med tre kommenderingar om inkallning från TL, sen kallade jag.

Yalla sitter lätt, nää innan dagens övningar satt hon lätt. Idag tror jag Yallas "timer" för att springa till mig flyttades fram s a s och att hon förstod att vänta på att jag verkligen kallar   .

Körde lite typ samma övning på hoppet med henne....för såklart sitter hon lite....nää före dagens övningar satt hon lite lätt inför återhoppet och hade vissa tendenser på att göra återhoppet på TL:s kommendering.

Resten av lördagen ägnades åt en liten lur, middag o kvällspromenix. Efter att ha tröttnat på alla dessa avbrott mellan reklamblocken på TV där jag ändå inte hittat en enda kanal som sänder något (någon reklam   ) som liksom fångar mig så satte jag mig här framför datorn istället och börjar fundera på att snart bädda ner mig för att nanna tudde.

Bakom mig på golvet ligger en snarkande o sprallande Yalla.

just nu på morgonen letade jag upp den s k Sinnesrobönen, mest för att jag tycker om de första fraserna....men så upptäcker jag hela bönen,

läs den (du behöver inte läsa in Gud om du inte vill) - känn efter - jag gillar "bönen" yallafall.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

Nu ska jag snart gå ut i den för dagen gråa hösten o träffa vänner för lite prat, skratt o hundträning.

För en vecka sedan vaknade jag upp på sjukhuset nyopererad   , tänk va tiden går fort. Nu är jag snart framme vid dag 10, på söndag, då stygnen skulle ha tagits om det var såna stygn....

Igår när jag återigen var en sväng ner på klubben så kunde jag märka att det kändes än lite bättre att gå....att jag närapå går normalt   . Gött så. Yalla fick lite bus o lite övning innan solen gick ner.

De smått irriterande hostattackerna nu när lungornas flimmerhår antagligen börjar vakna ordentligt kommer då o då   , gäller att ha halstabletter i närheten så det inte blir som igår när jag var i affären o fick en attack....stod dubbelvikt över vagnen för det gör ju lite ont i magen att hosta o ser hur folk börjar titta bekymrat på mig.

Lite stolthet känner jag när jag tittar på stegräknaren för de senaste 4 dagarna, dvs fr o m måndag , snart är jag bannemig uppe i att minst gå mitt dagsmål 10.000 steg. Hastigheten är fortfarande något långsammare o Yalla får öva på "sakta" o slakt koppel minsann,

I måndags 7.000 steg,

tisdags 7.095

onsdag 8.187

torsdag (igår) 9.717

o hittills idag visar den 3.879 - ja jag är förbenat stolt o konstaterar återigen att det är friskvård att ha hund   . Utan att ha full koll kan jag säga att dagarna innan måndagen var ganska sparsamma i gåendet.....det hände nåt när Yalla kom hem igen   .

Annars har jag inte mycket att förtälja, i alla fall inte just nu.

Ha en skön fredag     

Återigen vaknar jag till en härlig höstmorgon o idag visar det sig att det är höstdagjämningen, en av två dagar på året då ljuset o mörkret delar lika på dygnets timmar   . Efter den obligatoriska morgonkoppen med nybryggt kaffe tog jag o Yalla såklart vår obligatoriska morgonpromenix.

En liten stund träffade vi faktiskt återigen på Mattias när han var på morgonstuds ihop med Trym o Yohnsson. Skönt var att Yalla visade sin lyhördhet och tog det lugnt fram emot dem....inget drag o inga ryk i snöret   . Men som hon sen fjäskade för brorsan sin.....herregud   o kille som han är så kunde han ju inte låta bli att mullra lite, lite på syrran.

Ja så har en ny dag startat o det efter en trevlig kväll igår på klubben där Yalla mest fick springa av sig lite, hoppa lite o jo jag gjorde små små försök till linförighet med henne men det kändes inte rätt   - mest för att jag inte har det där klippet i stegen just nu. Ska låta bli linförighet ett tag nu, o vänta tills jag går som jag brukar.

Platsliggningen med skott gick jättebra för alla de som deltog, jag stod skytt eftersom jag yallafall insåg att min rörelseförmåga var något för seg om utifall snabbhet skulle behövas....jag sköt jättebra yallafall   .

Efter några timmar nere på klubben kände jag att tröttheten och smärtan kom o åkte hem ganska tidigt. Väl hemma började jag nästan, bara nästan, ångra att jag slutat röka för all frisk luft nere på klubben gjorde nog att lungorna fick sig en kick.....dvs jag fick lite hostattacker här hemma o jag kan säga att det var iiiiiinte skönt för magen min   .

Men när hostandet var avklarat så fanns inga tvivel på mitt beslut.

Det är faktiskt skönt att inte längre styras av ciggen, att inte behöva tänka på att "hinna" röka. O det är just där mina tankar kring tiden jag får över kommer in   . Många av ciggen jag rökt har liksom fått en tid i mitt dagsschema, alltså utan att jag har ett bokstavligt schema, jag menar att i mång o mycket har tanken kommit "o så måste jag hinna röka...". Nu inser jag att den här tiden jag tror mig spara, ja den kommer snart att så att säga bokas för något annat yallafall....Kanske till att motionera lite till - nu löper jag ju risken att lägga på mig några extrakilo liksom o de vill jag jag ju i så fall jobba bort   .

Jaha, då har jag inte mer att skriva om just nu....får ta tag i duschen o sådär istället. Ha en skön höstdagjämning alla    

Tänk - vi människor, varelserna som rest sig på två ben och som säger sig vara den enda varelsen på jorden som kan tänka logiskt, lära av erfarenhet etc, tänk att vi har så mycket kvar att lära av djuren eller som i mitt fall av hundarna   dvs av Yalla.

Kom på mig själv först igår att dra paralleller mellan Yallas kastrering o min operation....första 10 dagarna, första veckorna osv osv. Läkningen av såret, där jag några gånger var nära upplösningstillstånd för Yalla.....o så blev det så bra som det blev...

Nu går jag här - har blivit öppnad på nästan exakt samma sätt och kan rent faktiskt lära av min hund, av hennes läkningsprocess   Visst är det lite fantastiskt? Tankarna gjorde i alla fall att jag igår gjorde som jag lovat - tog det lugnt o vilade men inte utan att vara uppe o röra på mig (lugna promenader, inte långa alls).

Mätte förresten det blivande ärret idag, 20 cm   , inte undra på att magen ser ut att senare behöva lite gympa.....har förresten börjat känna de där små stickningarna som kommer när nervtrådar o sånt letar sig tillbaka och vaknar till liv igen.....en del vaknar rätt snabbt, andra kommer att ta tid på sig   Jag har ju fortfarande runt förra ärret delar i huden som känns som om de sover...o det är ju sex år sedan nu....Ja ja tiden läker alla sår sägs det ju, o nu gäller att låta just tiden göra det - läka   .

Nu snart ska jag lägga mig igen o vila en stund, o passa på att läsa lite om vad som händer i min kropp just nu när det gäller rökstoppet. Mååååste stoppa i mig alla positiva budskap liksom   .

Idag räknas förresten min röst - tänk om den blir tungan på vågen - eftersom jag tillhör de som förtidsröstade.

Var vänlig, för varje människa du möter utkämpar sin egen strid.

Det är faktiskt svårare än jag först trodde att ta det lugnt....behöver nog liksom vänja mig o liksom dämpa den där "cina-måste-vara-duktig-o-fixa" för hon pockar på heeeela tiden   .

Men idag så blir det "bara" vila o några promenixer med Yalla såklart - att röra på sig är bara nyttigt o absolut nödvändigt   .

Igår kväll kom alltså Yalla hem igen, jag kunde inte vänta längre trots att jag vet att Inger gärna ställt upp några dagar till. Jag gick ut o mötte upp o det var rätt roligt att se den förbryllade Yalla.....glad över att se mig (trots att jag var "maskerad" i regnkläder) o så var ju Inger där oxå ju....Ärligt talat så blev Yalla lite smått fundersam när Inger skulle bege sig hemåt - stanna kvar eller ska jag med, såg hon ut att tänka   .

Promenaderna hittills har gått bra fast att Yalla nog är lite fundersam över att takten vi håller är ganska maklig. Morgonpromenaden är avklarad idag, frulle har ätits o nu så tar dagen vid.....o den lär väl bli ganska så lugn. Jo den ska bli lugn.

Förresten....har ju glömt att notera en sak här i bloggen   . Nu är det dags igen, o måtte karaktären min vara starkare denna gången, jag har inte rökt sedan i onsdagskväll   och min plan är att det ska förbli såhär....inget mer rökande för min del. Kan ärligt säga att nu när jag ska ta det lugnt finns det en saknad, ciggen har ju liksom varit en sysselsättning oxå inte bara ett sug efter giftet......vad ska jag nu göra med all den tid jag liksom har "obokad" i mitt liv??? Bara tänk en cigg tar ungefär 6 minuter att röka, o jag klarade av mellan 15 o 20 varje dag...ja okej oftast 20 då'rå. Är inte min matte helt fel så betyder det att jag har   120 minuter, dvs 2 timmar över varje dag nu.....va göra med dem???   

så då var jag hemma igen   

Operationen är överstånden och bortopererad är,

fyra muskelknutor varav den största mätte 8-9 cm (hur stor är en apelsin?) livmodern som vägde 1 kg (lovar att den i normalt läge väger mycket mycket mindre).

Nu ska jag inhämta,

den kondition jag var i innan operationen och nu när "skiten" jag burit på är borta så kan jag kanske t o m komma i än bättre kondition   . Lugnt o försiktigt, mycket lugnt....

Det är en underbar känsla att som idag vakna hemma, kunna fixa till sig lite o bara ta allt i sin egen takt. Men jag måste oxå säga att de dygn jag vistats på sjukhuset har varit bra - underbar personal....Åsa x 2, Malin, Petra, Madeleine, Lena o Lina.....vilka tjejer alltså   . När man väl kommit in så att säga så fungerar sjukvården i vårt land riktigt bra....

En mindre underbar känsla är att höra alla spekulationer kring valresultatet i vårt land.....tänk att jantelagen och "den kungliga svenska avundsjukan" är så regerande att så många av oss svenskar röstar in ytterligare ett missnöjesparti som egentligen bara nischat in sig genom att i huvudsak ställa två grupper mot varandra....pensionärer och invandrare....sorgligt, mycket sorgligt. Men optimist som jag är så är jag övertygad om att detta kommer att föda många nyttiga och bra sammarbeten   .

Nä - nu skiter jag i det där. Tar hand om mig själv o så istället.

ha det gott   ord för dagen, lånade av Paolo Cuelho

Don't try to be brave when it is enough to be intelligent