Svävar lite på små moln idag - äntligen har jag kommit dit igen, då jag kan säga "uppflyttad till högre"  . Jo jag blev ju nyfiken o kollade - jag o Demo, älskade vackra Demo blev uppflyttade till högre den 29 oktober 2000. Men då är då...o nu är nu

25 september 2011 -  Demonen's Yalla Yalla Uppflyttad till Högreklass Spår  

Totalpoäng 466 - Special 239/Lydnad 227

I Specialen står spåret helt o hållet för alla tvåhundratrettionio poängen, avstod budföringen eftersom vi haft lite strul där....

Spårpåsläpp alltså en finfin TIA o spåret NIA (en pinne bort). Hon är

verkligen en spårprinsessa Balla Yalla    

Denna spårprinsessa ska sen inte ha annat än beröm även för lydnaden....eller som domarna sammanfattade det "en bra och trevlig hund som med lite "hmhm" ledarskap kan bli hur bra som helst"     .

Nu ska jag och Yalla njuta lite av bravaden - sen ska jag banne mig för första gången i mitt liv ta tag i och avlägga bruksprov (tävla  ) i Högreklass....typ någon gång nästa år...TJOHOOOOOO (tror jag, fniss).

Stort stort tack för alla tummar, lyckosparkar o you-name-it.....   

Idag för fyra år sedan föddes denna underbara hund

och fyra månader senare hämtade jag hem henne. Min lilla Yalla, min underbara "lilla" tös...jo hon är det för mig, min lilla tös   Hon finns hos mig varje dag, ger mig sin uppmärksamhet och sitt förtroende...varje dag...orubbligt     Grattis till henne på födelsedagen och grattis till mig som har förmånen att kalla henne min hund.

Slutet av vecka 36 då? Jo det flöt ju på bättre än väntat i onsdags o jag kunde ansluta på klubben i rätt okej tid för att vara med o gratta Hobbe-Lotta, som fyllde jämt i somras.

Torsdagen fylldes med hemmapyssel och så kom då fredagen med kräftskiva i Höllviken ihop med goa kollegor. Härligt att en kväll få "släppa loss" med lekar där barnet i mig fick en chans....go mat med go dricka på det o så jo...lite ABBA-skrål såklart.

Igår tog jag det piano o så lite fix till klubben....och dagen avslutades ihop med Vicky, Mattias o Gosia....spår för Yalla o Ajjax.

Idag jagade jag runt ett tag för o hitta lite löpare eller tabletter för att försöka höja mysfaktorn o hemkänslan på nämnda klubb....lyckades inte    Nya tag får tas - vägrade åka in på Ikea en söndag som idag!

Jo osså innan affärsspringandet så var jag ute o trampade ett spår till Yohnsson....som sedan klarade detta hur fint som helst trots störning i form av tvåbening med två hundar som traskade rätt över det mesta av spårbörjan   .

I eftermiddags sammanstrålade jag så med Petra och Sabina på klubben o fick ett par tre timmars härlig träning på en sommarvarm (kvav stundtals) klubb. Yalla o jag tränade inte en enda meter moment idag...utan koncentration   Klickern gjorde framträdande igen i vår träning...o så nyttigt det kändes, vilken a-ha upplevelse   .

Usch vad tråkigt det var att skriva idag då.....segt som tusan att skriva, får vänta hela tiden för det hänger sig liksom hela tiden här   . Behöver verkligen en ny dator......

Tror jag kan lägga ner att skylla på grannkatten - tror jag är inne i en "period" eller så...för oxå tisdagmorgonen och idag vaknade jag långt innan klockan ringde  . Förvånande främst idag eftersom jag inte släckte lampan förrän strax efter 23 o det var ju rätt sent med tanke på att jag var vaken redan vid halvfem   på morgonen.

Styrelsemöte igår kväll som flöt på bra tycker jag, mindre kul var att komma ut o konstatera att det var totalsvart ute på parkeringen, planen, Hammars väg och Klagshamnsvägen. Ronny berättade att det varit likadant kvällen innan och att han gjort en felanmälan - skulle göra en ny idag. Kursarna var tappra ändå och samlades i ljuset av våra egna strålkastare.

Idag har jag ett privat ärende att göra på morgonen som gör att jag egentligen kunde haft lite sovmorgon.....*suck* Blir istället en morgon där jag kan datorisera lite privat     . På tal om o datorisera så "roade" jag mig igår med att uppdatera mitt CV - halkade liksom in på det och såg att det inte var up-to-date. Lite av en energikick och ego-klapp-på-axeln att titta igenom...o när jag ändå var i farten så öppnade jag upp mitt s k personliga brev o wow vilken boast av självförtroendet och självkänslan för yrkesmänniskan Carina.  

Dagliga kontakten med familjen var oxå glädjande igår. Syrrans värden var bra och hon kunde få cellgiftsbehandling igen - heja håll den där elakingen stången syrran  .

Nu får vi se om detta blir en av de få onsdagarna då jag inte hinner/orkar ner till gruppträningen....morgonen och förmiddagen innebär ju att jag blir sen till jobb och att det ändå finns arbete att göra och denna veckan är där ett gäng betalningar som ska komma iväg  .

Varken diamanter eller människor slipas utan friktion      

Så då har jag landat hemma efter en vanlig måndag som startade rätt tidigt, redan kl 04, då en grannkatt promenerade omkring och talade om att han gärna ville komma in.....ja så gärna att det kvittade vem som öppnade  ...nej nej jag gick inte upp o släppte in honom.

Låg o drog mig  till strax efter 5 då kaffebryggaren drog igång sitt plurrande och kaffetarmen vaknade.

Skönt denna morgon var att jag skulle åka med Helen, det har varit en lång period nu med mest köra själv...härligt med lite sällskap och jag kunde låta bli att sitta o jaga upp mig i den hetsiga trafiken. Slipper köra själv imorgon oxå  , dejligt.

Pratade förresten med syrran imorse och det känns skönt i allt det tråkiga för hennes del att vi nu har fått en kontakt och något att dela. Nu fick ju jag aldrig den tuffa diagnos som hon har fått, men jag känner ändå att vi kan dela en hel del tankar och känslor.

Ikväll ska jag nu, efter en härlig långpromenad med Yalla, ägna mig åt lite förberedelser inför morgondagens styrelsemöte. Hoppas på att komma ner i god tid till klubben o få till lite träning med Yallahjärtat   .

jo idag pös det över för mig när jag lät besvikelsen över att spricka i spåret komma ut i ord....som dömde ut mig o min hund, fast nej egentligen inte så, jag lät min känsla få kläs i ord....känslan just idag, då...

Idag var min plan att lyckas bli uppflyttad från lägreklass spår, kort o gott bara uppflyttad...Vi skulle spåra på fält, stubbåker trodde jag, och vår spårruta såg vid första anblicken rätt okej ut...Men när vi kom ut där och jag skulle släppa på!!  

Vårt spår gick på ett fält som jag gissar varit rapsfält innan....jordigt och otroligt nog efter denna sommaren torrt som fnöske. Det gröna som spirade var inte mycket växtlighet...Yalla hade jättesvårt att få fäste i påsläppet, det blev inte det där riktiga draget i linan alls. När sen linan dessutom hankade fast i de torra pinnar som stod kvar efter skörden ja då tog hon det som att jag talade om att näää fel fel....

Hon jobbade envist och vart 100% inställd på att följa spåret....glad blev jag när pinne nr 1 hittades....hon kämpade vidare.....en långstund gick o så dök hon en pinne till....sen blev det inte fler pinnar, men Yalla jobbade o jobbade, hon ville verkligen, fnös till då o då (torrt torrt i alla fall där i hennes arbetsyta)...jag kollade klockan, inte många minuter kvar o då tog jag Yalla med mig tillbaks där vi hittat pinne...där både hon o jag visste att spåret fanns....men nää, jag tror att Yalla då var rent slut, eller konstaterade att "här har vi ju redan varit" och började istället dra mot flygfältet som låg på andra sidan ett dike...tiden var ute, så då plockade jag fram bollen och gav henne den belöning som hon var värd.

Yalla förtjänar bättre än såhär, hon är en underbar och härlig hund, dessutom suveränt duktig på att spåra  . Hennes stora belastning är att hon har en tvåbening som blir så besviken, som bara söker bekräftelse på att hon är bra (jag alltså då) Jag glömmer de här dagarna att tänka på allt som är rätt, det som vi tillsammans som ekipage kan påverka och som oftast går bra....istället väljer jag att låta det vi inte kan påverka sänka oss och vår dag tillsammans...dumt.

Vi är inte kass! Jag är dålig på att ta en besvikelse.