Jodå, igår och idag så är det ett faktum   för fredagen o lördagen visar stegräknaren över 10.000 steg. Igår slutade stegräknandet på 10.434 och idag ser det ut att handla om 10.810   . Min fysiska återhämtning ser i alla fall ur gåendesynvinkeln ut att gå bra, nu ska jag bara se till att komma ihåg att inte lyfta tungt eller göra rörelser som belastar magen/buken onödigt innan allt där liksom är läkt.

Det som istället nu har minskat är intagandet av smärtstillande och det bara av skälet att jag inte har lika mycket ont längre, vilket oxå bör vara ett gott tecken   . Det jag istället fortsätter att känna är små, små ilningar o stick som säkert är fortsättningen på att nerver o muskulatur håller på att läka samman igen   .

Men så kommer det små påminnelser ändå till mig om att ta det försiktigt - som igår när jag var ute på kvällsrundan med Yalla o hade sällis av Mattias o Trym, en unghund kom emot oss och i början lyckades jag hålla Yalla lugn o liggandes vid min sida....men så rykte hon ändå till o jag fick be Mattias hålla i snöret om utifall att ett ryck till skulle komma. Idag när vi tränade på klubben kände jag oxå av att jag ska ta det lugnt - att stå länge känns både i mage och i ryggen (det sägs ju att ryggen mår bra av att vi har en stark magmuskulatur...), så jag fick gå in ett par gånger o sitta o vila i stugan.

När jag så skulle ta ut Yalla för att öva lite kände jag att det ännu inte var riktigt dags att öva linförighet med språng marsch....utan vi höll oss till inkallningar (shit nu har jag glömt vad vi kallade det vi gjorde   ). Vi gjorde momentet men första omgången utan att jag kallade in - jag gick tillbaka helt enkelt o belönade att hon satt kvar.

O så några gånger med tre kommenderingar om inkallning från TL, sen kallade jag.

Yalla sitter lätt, nää innan dagens övningar satt hon lätt. Idag tror jag Yallas "timer" för att springa till mig flyttades fram s a s och att hon förstod att vänta på att jag verkligen kallar   .

Körde lite typ samma övning på hoppet med henne....för såklart sitter hon lite....nää före dagens övningar satt hon lite lätt inför återhoppet och hade vissa tendenser på att göra återhoppet på TL:s kommendering.

Resten av lördagen ägnades åt en liten lur, middag o kvällspromenix. Efter att ha tröttnat på alla dessa avbrott mellan reklamblocken på TV där jag ändå inte hittat en enda kanal som sänder något (någon reklam   ) som liksom fångar mig så satte jag mig här framför datorn istället och börjar fundera på att snart bädda ner mig för att nanna tudde.

Bakom mig på golvet ligger en snarkande o sprallande Yalla.

just nu på morgonen letade jag upp den s k Sinnesrobönen, mest för att jag tycker om de första fraserna....men så upptäcker jag hela bönen,

läs den (du behöver inte läsa in Gud om du inte vill) - känn efter - jag gillar "bönen" yallafall.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

Nu ska jag snart gå ut i den för dagen gråa hösten o träffa vänner för lite prat, skratt o hundträning.