Fars dag idag o inte heller i år blev det någon ny slips till min kära far, men väl ett telefonsamtal på morgonen med en önskan om en härlig söndag   . Jag vet att min pappa är en man som sätter mer värde på tanke än på saker - tänk att det finns såna män   . De ska vi vara rädda om.

Annars har helgen innehållit både hemmavård, klädvård o så en hel del hundträning.

I lördags träffades jag o Mariana o jag fick öva på mina käpphästar....som verkar bli mindre o mindre. Yalla är som vanligt en underbart duktig hund o det är jag som tränas i att förstå och lära mig mina uppgifter   .

Idag var det gruppträningsdags på Revingemark - lärdomen idag (eller eg. påminnelse) om att inte tvivla eller tveka...Yalla känner direkt o blir såklart osäker   . Lita på hunden o att det är på denne som nosen för spåret ligger...idag handlade det om spårpåsläppet.

Platsliggning med skott passade vi på att köra - Yalla låg oxå hon finfint när Göran B skötte skjutandet.

Budisarna med Mariana som mottagare, laddad med himmalavade köttebullar, fungerade oxå finfint   . Ett uppletande fixade vi oxå så småningom o lite glad blev jag över kommentaren "du längtar nästan tills det är dags o köra detta på tävling va?" Mitt ärliga svar var...nej faktiskt inte för det här med avlämnandet sitter inte bra ännu...Men spännande ska det bli att testa vad vi testar i lägre   .

Avslutade dagen ute på Revinge med en hopp-o-lek runda...skönt fast blött då regnet då drog in o idag var det ett sånt där envist smådroppande....fy va blöt man blev...men blåste gjorde det yallafall inte   .

Svängde sen in om Catta, Magnus o Nea...söta lilla Nea sov så gott så det blev tid till snack med Catta   .

Nu har jag minsann både hunnit med lite middag, strykning o så nattarunda...dags för duschen o så hoppilåddan för att zzzzzova   .

för några år läste jag "Alkemisten" av Paulo Coelho och gillade den lilla berättelsen....o har nu hittat hans website, o så finns han ju på Fejjan   . För min del skriver Coelho många tänkvärda saker, ibland oxå om det självklara, som får mig att stanna upp o fundera men framförallt mycket som jag tar till mig   som energi och så travar jag vidare i livet....   

Måndagkväll o jag känner mig lite velig efter att ha förstått att några ur träningsgruppen åker in till klubben...alltid kul att träffa dem, träna ihop med dem...  Men så kan jag ju oxå hålla mig till det jag egentligen bestämt...lite pyssel hemma, typ dammsuga o så lite öronrengöring på Yalla...sen lite, bara lite krypövande i reklampausblock typ. Jo så blir det - hemmakväll alltså.

Blev lite darrig på manchetten idag när jag fick ett mail "Grattis du har kommit med på vår tävling". Var inne på att ta julledigt så smått redan...men inte ska jag väl göra det nu inte   . Kan kanske kännas bra att få komma ut o känna på det här även om det är sista chansen innan säsongen är över....så får jag yallafall känna på o veta var vi står liksom   o känna efter hur långt jullovet ska bli   

I lördags fick vi känna på "efter regn kommer solsken" ute i skogen, o det som först verkade bli en blöt o grå träning förbyttes till en solig historia.

Efter träning o långrunda styrde jag kosan mot Malmö och utan Lille-Babs hjälp letade jag mig till NetOnNet o handlade musik/dvd maskin eller som de oxå kan kallas, Hemmabio. Inget fancy utan rätt billig sak...inser att mina öron inte är lika känsliga längre o synen ja den tål "billiga" prylar   .

Sen ägnades lördagkvällen åt sladdar o annat joxx och faktiskt...utan att läsa bruksanvisningen, så fick jag ljud i anläggningen....lät ungefär som i kyrkan (eko eko eeeeko) - fast det var ju bara en inställning som jag hittade på söndagsförmiddagen.

I söndagens solsken satt jag inte bara inne o läste bruksanvisning inte - det blev långis med Yalla såklart o så tog vi en tur ner på klubben senare o övade lite.

så ja - då var det väl inte mer o skriva om nu yallafall....mår bra, har det bra - kort o gott.

"Sonen" fick igår ny damask över drivknuten och glädjande var ju att det bara var just den däringa gummigrejen som behövde bytas o att drivknuten inte blivit skadad just pga att den gamla damasken gått sönder. Ingen billig historia, 3.000 kronor…men som sagt, billigt ändå om jag betänker den svindlande kostnaden om OM varit framme.

Igår var det så gruppträningsdags igen   och kvällen förgylldes med extragod kaka som Boxer-Nina bjöd på efter helgens succé i lydnadsettan. Gott gott o för mig som var ganska utsvulten eftersom jag gjort upptäckten hemma att brödet var slut, taskig planering där ja, tog jag om o lät mig väl smaka   .

Träningen sen för min del var väl lite sisådär mest beroende på att jag lät tankarna fara iväg på annat håll   och inte var där och då så att säga. Men såklart kom jag på mig o rättade upp det hela tycker jag nog. Lotta o Mattias fick senare vara ögon när jag o Yalla övade lite nedläggande och krypstarter. Jag fick nyttiga tips   om allt från mitt röstläge till hur jag skulle belöna, när jag belönade….likt så många andra hade jag tendens att sträcka mig in framför Yalla istället för sas följa benet mitt…gör om, gör rätt – populärt uttryck det där. (hatar syftningsfel   likt många försöker JAG sträcka mig in framför min hund för belöning, istället för att ge belöningen där jag menar att rätt position för hunden bör vara, intill mitt vänstra ben)

Och här fortsätter jag nu med mina bekännelser kring mitt liv och tankar  ,

Har haft ett par dagar där det sociala nätverket på Internet känts liiiite smått jobbigt för mig  . Nu i efterhand känns det dumt o tramsigt, samtidigt som det är ett bevis på hur lätt jag själv blir min egen största fara för ett gott liv.

Rakt ut som det kändes och som tankarna gått.....det handlar om när f d mannen, X:et, började bli vän med än den ena o än den andra av ”mina vänner” ….jobbigt på så sätt att det kändes liksom som att bli ”inringad” igen…Men så tillfrisknade jag från mitt "sårade" läge och insåg/inser att problemet här var jag själv!    Mina vänner blir väl inte mindre det, vänner med mig, för att de lägger till X:et i sin egen vänlista? Bara för att vi delat på oss, jag o f d mannen, så väljer ju inte riktiga vänner till oss båda någons sida. Framförallt inte när vår delning skedde under fred och ro ur allas avseenden…Nej här får jag se till att växa upp och uppträda som en vuxen människa  !

Dessutom ska jag inte gå in i min gamla roll rent socialt, genom att inte våga säga det eller detta inte våga skriva si eller så, utan jag ska se till att fortsätta växa som den Cina jag är och vill vara.

Jag kan tycka nu att med internet kan världen och möjligheterna vara hur stora som helst...o så samtidigt kan jag uppleva att det blir lite "trångt" eller hur jag ska säga...   (och jag har ett leende på mina läppar under hela tiden jag skriver detta inlägg oxå, så Peace and Love everybody   )

Så därför upprepar jag bara,

Var vänlig, för varje människa du möter utkämpar sin egen strid

Inte händer det mycket i den häringa bloggen inte   och utan att bli allför djup o ingående handlar det mest om att det inte är lika kul att skriva när jag är mitt i en sjunkperiod. Nu vet jag att min sjunkperiod inte är unik på något sätt, vet att det är rätt många som då o då hamnar i ngn form av svacka....Det jag alltid är förvissad om för egen del är att jag kommer "upp mig igen", ska liksom bara bli lite klar nere i djupet.

Men som en vän till mig sa "det är väl inte konstigt Cina, detta året har ju hittills varit rätt fullt av tunga saker". Skilsmässan, flytt, knutor i magen, vänta på operation o sen besked....  o så däri alla tankar o känslor....o så det du lägger på dig själv i vad andra förväntar sig av dig...Samma vän menade t o m att hon undra om jag verkligen hade ork kvar att slutföra rökstoppet....o det kan jag ärligt säga, det där rökstoppet har varit långt mycket jobbigare än "de andra gångerna". Fy bubblan vilka verkligen jobbiga stunder av saknad efter en cigg jag haft. Men ännu har jag stått emot o kämpar.

Tyvärr har jag mitt i detta när jag ännu liksom letar mig själv, blir Cina på riktigt, låtit en del fastna i samma läge eller egentligen t o m utvecklas bakåt...o då menar jag träningen med Yalla. Men nu känns det som att jag ändå är på gång där igen, har hittat känslan och hittat insikten om hur viktiga ramarna är...hur viktigt det är med att jag visar vitt och svart o inte mesar med o därmed blir en tokig människa i andra änden av kopplet. Framförallt måste jag våga tro på mig själv o min egen känsla   för att med det som grund kunna utvecklas vidare och kunna ta emot både råd,ris o ros från träningskompisar   .

Det här blogginlägget känns nästan som om jag vill göra en årskrönika vilket inte är så konstigt kanske, kalla mig nu precis vad ni vill....men i helgen "firade" jag ett år sedan beslutet om skilsmässa. Då försökte jag dessutom inom hunderiet att ta mig o Yalla ur appellen...minns ännu när hon gick upp på platsen....lydnaden där jag kämpade med mig själv....nä usch nu blir jag rent *suck*.

Kan hända att mitt bloggande nu blivit lite för "muschigt" och personligt - men lite har jag innan känt det som att jag i bloggen bara plagierat o inte varit mig själv....rädd för vad både den ena o den andra ska tycka. Tyck gärna - jag tycker massor utifrån mina egna tankar som föder mina känslor och skapar reaktioner - så är det för Dig oxå...mina ord väcker tankar hos Dig...o förmodligen känslor...som blir till reaktioner...Härligt   

Idag skriver jag "muschigt" imorgon skriver jag kanske knappt något alls...eller bara kort o gott något.

Hur som helst - jag lever och trivs med det   

Kontinuerlig vänlighet kan åstadkomma mycket. Precis som solen får isen att smälta, gör vänlighet att missförstånd, misstro och fientlighet löses upp och försvinner.