Man ska ju slita ut en generation i taget o så kändes det igår, som att jag slet på min föräldrageneration   .

Igår kom de ner till mig för att rensa lite kvickrot o plantera nya tilltänkta buskar, en uppgift som än så länge är lite för tung för mig   . O de slet vill jag lova, men så fint det blev o nu kan jag titta ut på något som redan liksom liknar en häck. Små små ligusterplantor står nu i jorden o ska fylla ut där det innan varit luckor ut mot gången   .

Vädret var ju verkligen toppen igår   o Yalla var såklart ute på täppan o höll koll, eller rättare sagt så utgick hon ifrån att det handlade om att hon skulle sysselsättas med kamptross o så   men inte då.....o till slut insåg hon faktum o satte igång själv något som bara kan beskrivas som flintarycket. Det var så jag nästan trodde att hon dragit upp en racerbana på lilla gräsplätten när hon for runt runt o runt igen i en attans fart     .

Min uppgift, jo jag fick ju göra nåt lite iaf, blev att rensa bort lite mellan plattorna.

Idag blir det en stunds övande ihop med Lotta o Änzo....sen får vi se vad som händer, kanske inte mycket mer än lite vanliga sysslor som de flesta av oss gör i våra hem   .

Nu börjar i alla fall min sjukskrivning lida mot sitt slut o det känns skönt på många sätt, dels att komma igång igen i vanligt lunk (det är faktiskt rätt segt bitvis att gå hemma som jag gjort, roligare att ha semester liksom) o så för att jag nu snart kan räkna med att bukväggen min är på G att ha uppnått full kapacitet (som det så fint står skrivet i pappret jag fick med mig hem som stöd för minnet).

ha det  igt