Yalla och jag har precis varit på en timmes rask promenad   - det var så skönt att trava på i rask takt....ja jag njöt i fulla drag. Yalla märkte min känsla såklart o gick där framför mig med vift i svansen o tittade då o då liksom över skuldran som om hon ville säga hur glad hon blev över att jag var glad   .

Hon har nog märkt de senaste dagarnas frustration hos mig när jag likt Bambi på is försökt ta mig fram på ett värdigt sätt...för det ska erkännas att hon o jag inte varit på riktigt samma planet. Hon yster i vinterlandskapet o jag sur och smått irriterad ibland över pulsandet o halkandet   .

Återigen har jag alltså slagits av hur lätt hon känner av min känsla oxå i vardagens små stunder - och återigen har hon påmint mig om att det är viktigt att ta vara på de små stunderna i vardagen och se guldkornen där.