Igår ökade vi våra chanser till lite tur, jag, Yalla o rätt stor del av onsdagsgruppen. O det trots den envisa hårda vinden som t o m böjde grässtråna på appellplanen kraftigt.

Plats med skott först där Lotta sköt. Yalla o jag hade en av våra bättre stunder   , som helt ärligt är ganska vanligt förekommande numera, eller i alla fall det blir oftare bra än tvärtom.

Efter platsen skojade jag, Vicky o Mattias till det lite genom att gå zickzack med våra hundar "fot" nära nära....o så sitta medan någon av de andra passerade nära nära. Både roligt o nyttigt att köra lite såna övningar   .

Sen blev det lite springelispring för Yalla o Trym innan en fikapaus i stugan där skratten haglade. Bland annat blev det rätt mycket garv när jag berättade om de tankar jag haft innan jag väl tog mig till läkaren med min mage. Filmidé föddes   . Kontentan av min historia var att jag haft tankar kring att få be att få känna på någon annans mage för att kunna jämföra liksom......typ gå fram o så fråga,

Är du gravid? Nähä okej - skulle jag då kunna få känna på din mage?...nu kan alla vara lugna, för jag tog ju mig i kragen i våras o sökte hjälp som mynnade ut i höstens förestående operation.

Efter att ha skrattat lite tog jag nya tag o gick ut på planen med Yalla o tycker att vi fick till en god stund med linförighet, framförgående, läggande under gång o så inkallningar   . Avslutade stunden med lite krypövande o tror nog att det börjar ta sig minsann.

Så mina varför träna blev återigen uträtade till "precis därför" - vilket jag eg. kände skulle bli det självklara svaret. Det är skönt o kul att komma ibland hundpolarna, bara en sån sak. Tävlandet o den biten är liksom egentligen inte det högsta....såklart är det ett mål, att tävla för att kunna sätta nya mål....men vägen dit, träningarna är såååå mycket mer värda   

o tänk om vi nu snart fått lika mycket tur som Ingemar Stenmark o snart därför kan säga "det ba'r o åk"